Sorg

I slutet av mars, natten mot måndagen, låg jag och sov gott. Vaknar att min Iphone ringde. Yrvaket svarade jag. En mansröst sade: är detta …… Ja svarade jag. Mansrösten fortsatte: Jag är doktor …….. från Piteå sjukhus. Din anhörige ….. har kommit in här under kvällen. Började vakna till och frågade hur det var med henne. Svårt att säga för tillfället svarade doktorn. Men vi avvaktar någon timme och sedan hör vi av oss.

Efter någon timme ringde det igen i min Iphone. Samma dåliga besked. Jag frågade då, skall jag åka upp till Piteå. Ja, svarade doktorn, det tycker jag.

På kväll tog jag tåget mot Umeå.

004

Här i Umeå bytte jag från tåg till buss. Buss till Piteå.

003

Inne i Umeå busstation.

Övernattade på sjukhusets hotell. Verkligen fint.

005

006

Min anhörige var vid gott mod då jag kom. Vad roligt att du kom sa hon. Vi skrattade och pratade. Vi ringde till några och jag var mellanhanden som förmedlade mellan dom. Jag hade också köpt hennes favoritbullar, krämbullar. Men tyvärr fick hon inte äta dem.

Sa godnatt den kvällen och återvände nästa morgon. Då såg jag att hon inte mådde så bra. Ronden kom med en kvinnlig läkare. Hon presenterar sig för mig och vänder sig mot min anhörige. Säger hennes namn.

Det kom en stilla vind

och smekte ömt Din

trötta kind

Liksom ett ljus som

blåstes ut

Din levnadsdag har nått

sitt slut

Blev helt förvirrad. Personalen frågade om jag ville prata med sjukhusprästen. Först sa jag nej men ändrade mig. Kände mig så förvirrad och dessutom vem vet allt det praktiska som man måste ta tag i. Snabbt dessutom. Från dödsdagen och en månad framåt har man på sig att begrava en person enligt en ny lag.

Berättar vidare nästa inlägg!

 

 

 

 

Hej!

Något verkligen sorgligt har hänt vår familj. Har inte tid just nu att blogga.

Men det tycker Spotlife att jag ska annars raderas bloggen. Tydligen en regel. Skriver man inte ett inlägg inom 30 dagar raderas bloggen.

 

Vi hörs!