Inget roligt händer, suck

Just är det nu arbetar jag på kvällar och på förmiddagen är det tvätt, disk, matlagning osv.

Helt seriöst! INGET HÄNDER HÄR!

Därför några bilder från Ålandsresan.

Vet inte vad orkestern heter men var väldigt bra och vilken charmig sångare, hmmm

Blir bilder av min ”gumma” i varje inlägg plötsligt.

Vi gick från båten till Slussen, någon kilometer.  Men motion framför allt.

Fortsatt trevlig midsommar :)

Har nästan blivit tradition men denna 23 juni åkte vi till Åland med Cinderella som vi, dottern och jag, gjorde förra året också.

Mycket folk på båten. Trevligt? Så där. Men alltid skönt att komma bort en stund och lika skönt att komma hem igen. Känner ni också igen dessa känslor?

Lördag och 7 kvällar framåt jobbar jag.

 

Dottern, hihi, som med denna ”galna” bild, och jag önskar Er en fortsatt trevlig midsommarhelg :)

 

Min passion

för örhängen är enorm.

Har hur många som helst. Just nu går jag till butiken Glitter och handlar örhängen. Jämt.

Dessa hittade jag på rea hos Glitter

Finns det fler som älskar örhängen?

 

 

 

 

 

Min vän

Vi kallar henne för Anna men hon heter något annat.

Vi var fd arbetskamrater och hon var en av dom första jag blev bekant med efter min flytt till Stockholm. Efter jag slutat mitt arbete där Anna också jobbade fortsatte vi ändå att träffas någongång per år och varje jul fick jag ett julkort av henne. Anna var gift så vi hade inte riktigt samma intressen.

ÅR 2009 träffade jag Anna på hösten. Hon hade varit sjuk sa hon och kände sig ännu inte frisk. Hon berättade orsaken till hennes sjukdom och den lät rätt banal. Anna skulle bjuda mig på restaurang. Restaurangen låg vid vattnet inte så långt från hennes hem. Men när vi kom dit var hela restaurangen abonnerat. Anna bad om ursäkt och sa att hon måste gå hem och lägga sig för hon kände sig inte stark ännu. Laga mat och bjuda på orkar jag inte sa hon.

Julen 2009 kom inget julkort från Anna. Va händer tänkte jag.

År 2010 var både bra och dåligt för mig. Död och sjukdomar i min släkt och mycket annat hände mig. Men iallafall försökte jag få kontakt med Anna. Men ingen svarade då jag ringde.

För några dagar sedan svarade hennes man i telefonen. Hej, sa jag. Jag är en kamrat till Anna och jag vill höra hur hon mår. Tror du jag kan få prata med henne?

Va skrek hennes man. Vem fan är du? Vi har varit arbetskamrater sa jag och hållit kontakt efter det svarade jag.

Annas man lugna ned sig och sa: Anna dog för 1 och 1/2 år sedan, i början av december 2009.

Nu blev det min tur att bli chockad. Men den sjukdomen som Anna berättade hon fått var ju inte livshotande sa jag.

Nej sa hennes man. Men varken läkarna eller Anna visste egentligen inte vad som drabbat henne. Men hon hade fått ALS.

 

 

 

 

Från förorten

Såg en scen från tv serien BONES:  Dr Temperance Brennan och Agent Seeley Booth är i en förort och skall undersöka och få ledtrådar till ett mord som begåtts där. Agent Booth säger: Det var läskigt om en händelse som inträffar då de står där på en gata. Dr Brennan säger: Jag varnade dig ju för förorten.

Hihi, ja förorten kanske är skrämmande men iallafall inte min. Min dotter och jag tog en promenad en kväll. (Är ju så inne på motion dessa dagar). Då tog jag några bilder omkring förorten :)

Dotter, förstod ni att ”henne känner jag” är min dotter.  Brukar ju inte ha bilder av personer i mina bloggar men här kom ett. Många av oss hälsar ju på varandras bloggar något år nu och jag har en bra bild av era personligheter och liv. Ni är alla supertrevliga personer med rika livsupplevelser. Men är det någon som minns då jag skrev i min förra blogg att jag var ensamstående med min dotter och då menar jag ensamstående. Hennes pappa har indiskt påbrå och jobbade i Sverige på kontrakt då vi träffades. Fem år senare tog det slut då han jobbade i Sydkorea, Seoule, och min dotter och jag var där med honom. Vi har fortfarande bra kontakt, genom facebook, hihi. Så fort jag skriver ett inlägg i hans facebook ringer han från var han än är i världen. Jag fick en fin tjej (oftast, hehe) och sett delar av världen som jag kanske inte varit till annars men nu tack vare mitt ex. Så jag är glad.

Omkring min förort